Sedan den islamiska revolutionen ägde rum i Iran år 1979 har bahá’í-trons anhängare, vilka utgör landets största religiösa minoritet, blivit utsatta för grymma förföljelser som påverkat alla generationer, från spädbarn till åldringar. Den nuvarande iranska lagstiftningen och officiella policyn gentemot bahá’íerna i landet förvägrar denna grupp deras civila, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter till utbildning, arbete, religionsfrihet samt frihet från godtycklig frihetsberövning. Då den iranska lagstiftningen inte kan garantera deras mänskliga rättigheter, ankommer det på det internationella samfundet att agera för att värna deras mänskliga rättigheter.
Sedan det tidiga 80-talet har över 200 bahá’íer blivit antingen mördade eller avrättade, tusentals har arresterats, frihetsberövats och förhörts. Tiotusentals ytterligare har berövats sina arbeten, pensioner och möjligheter till utbildning. Samfundets heliga platser, kyrkogårdar och egendomar har konfiskerats, vandaliserats eller förstörts. Många har även fått sina hem och andra fastigheter beslagtagna eller förstörda.
År 2008 blev alla medlemmarna i en samordnande grupp vid namn Yaran arresterade. Denna grupp om sju personer hade bildats med regimens vetskap i syfte att se efter det iranska bahá’í-samfundets sociala och andliga behov. Efter att ha varit inspärrade i ca 20 månader utan åtal, och med mindre än en timmes tillgång till juridiskt ombud, blev de dömda till 20 års fängelse. Nyligen förkortades deras fängelsestraff till tio år, i enlighet med de de förändringar som gjordes i den iranska strafflagen i maj 2013.
Diskriminering av baháíer är en del av den iranska statens policy. Denna policy finns sammanfattad i ett hemligt dokument som utfärdats av den iranska regimen år 1991 och som två år senare kom i händerna på FN:s dåvarande särskilda representant för Iran.
Detta dokument som tar upp ”bahá’í-frågan” innehåller specifika riktlinjer för hur man ska handskas med bahá’íerna. Detta hemligstämplade dokument hade utarbetats av Irans högsta revolutionära kulturråd och godkänts av den islamiska republikens högste ledare, Ali Khamenei. Dokumentet manar uttryckligen till att man bland annat ska behandla Irans bahá’íer så ”att deras framåtskridande och utveckling hindras”.
På senare år har Iran granskats två gånger i samband med de allmänna återkommande utvärderingarna, mer kända som UPR – Universal Periodic Review – en av FN:s mekanismer för att granska situationen för de mänskliga rättigheterna i alla länder. Den första granskningen ägde rum i februari 2010 och den andra i oktober 2014.
År 2010 godkände Iran ett antal rekommendationer, samtidigt som de gav uttryck för att vissa rekommendationer antingen redan hade införts eller höll på att införas. I den andra granskningen år 2014 godkände Iran endast två av de tio rekommendationer som specifikt berörde bahá’íernas situation i Iran.
När det internationella bahá’í-samfundet utförde en granskning av huruvida dessa rekommendationer hade efterföljts, uppdagades det att inte en enda av de rekommendationer som berörde bahá’íernas situation hade genomförts. Genom att underlåta att stå vid sina åtaganden och försäkringar som givits till det det internationella samfundet, har Iran gravt underminerat hela processen med allmänna återkommande utvärderingar.
Situationen har inte ändrats sedan president Hassan Rouhani kom till makten i augusti 2013